Jag hällde i mig en halvliter sprit och jag tog alla sömntabletter jag hittade i min mammas medicinskåp, tydligen var det inte tillräckligt många.
Jag blev liggande på sjukhuset ett tag efter de magpumpat mig, plus så har jag börjat prata med en psykolog, som faktiskt verkar bra – Jag har bestämt mig för att berätta allt för honom om mitt liv som är så fuckt upp. Det kan ju ändå aldrig bli värre än vad det är nu… Vem vet jag kanske blir inspärrad och då slipper jag ju mitt liv…
(OBS: Detta är en fiktiv blogg.)
Varför ens skriva en sådan här blogg? Det är ju som att "pissa" på alla dem som faktiskt lever med självmordstankar/självmordsförsök, trasiga barndomar, drog och alkoholproblem och taskiga familjeförhållanden.
SvaraRaderaHåller med den över, känns jätte märkligt.. Varför liksom? Har du tråkigt, eller mår du lika dålgt som hon du srkiver om?
SvaraRadera