tisdag 30 mars 2010

Varför är jag så olycklig?

Jag fattar inte varför jag är så olycklig, jag borde vara i mina bästa år och ha skoj med mina vänner men allt känns bara så tomt och meningslöst, visst har jag kul när jag är ute och festar men det känns bara så meningslöst. Varför ska jag leva och gå igenom det jag går igenom? Varför kan jag inte vara normal?

Helgens festande ger mig bara ångest när jag tänker på det, jag gjorde inte något dumt egentligen men allt känns bara så fel dagen efter. När jag är full så känns allt bra och man får hopp om att det blir bättre i framtiden, men vad har jag för liv att se fram emot? Jag orkar inte anstränga mig i skolan, jag kan men jag har ingen motivation, det känns så meningslöst. Mina betyg lär vara usla och vad har man för framtid då, ingen lär ju vilja ge mig jobb.

Morsan och farsan fattar ingenting jag tror inte ens att de bryr sig längre, De vet ju inte ens om hälften av vad jag gör, jag vet inte ens om pappa vet om att jag dricker, men hur kan han ha missat det när jag tömt barskåpet? De vet om att jag röker eftersom de har kommit på mig ett par gånger men de skäller inte ens längre och morsan skrattar bara åt mig när jag är bakis…

Fy fan vilket liv man lever egentligen, hur kan alla bara stå där och titta på. Jag önskar att jag hade en riktig familj där mamma och pappa skulle bry sig.

(OBS: Detta är en fiktiv blogg.)
Follow My walk in Darkness

Bakis i två dagar, är det möjligt?

Jag var till och med bakis igår, jag fattar inte hur jag kunde bli så dålig, morsan tror jag har magsjuka så jag behöver inte ljuga ihop något för att vara hemma idag, nice.

Nu ska jag äta några mackor och sedan ska jag kolla några serier som jag laddat ner... Se ya

(OBS: Detta är en fiktiv blogg.)
Follow My walk in Darkness

söndag 28 mars 2010

Bakis och ångest kan sammanfatta hela helgen…

Jag stack till Jocke i helgen och festade loss, morsan hade glömt att jag inte skulle till pappa så hon saknade mig inte. Jag mins inte så mycket av fredagskvällen och började dricka igen så fort jag vaknade på lördagen. Som vanligt så var jag enda tjejen och förmodligen yngst, men det är skönt att ingen dömer en där. Jag fick slagga på Jockes soffa, låg skavfötters med någon annan kuf men det gör inte så mycket…

Jag ska berätta mer om festligheterna i morgon när jag inte är så bakis och skakis…

(OBS: Detta är en fiktiv blogg.)
Follow My walk in Darkness

torsdag 25 mars 2010

Besvikelse

Igår grät jag mig till sömns, jag förstår inte varför jag fortfarande blir besviken. Jag blir så arg på de som säger att hoppet aldrig överger en, det här handlar inte om hopp. Jag är bara så arg och ledsen över att allt bara ska gå åt helvete för mig, varför får jag aldrig vara lycklig? Livet är skit, allt är skit.

Såren eller snarare risporna jag fick efter min natt med rakbladet svider och kliar, jag blir arg på mig själv för att jag skär mig, men jag kan inte sluta, jag vill att någon ska se och märka. Jag vet att folk ser märkena på min handled, men ingen bryr sig. Ibland känns det som om dom tycker att jag är dum i huvudet, men dom har inte kommit på att det är dom som är tröga för de fattar ingenting. Jag vet att jag inte kommer att dö av att jag skär mig men ibland verkar det som att folk tror att jag tror det. Ingen fattar någonting. Kanske skulle de fatta om jag dog.

(OBS: Detta är en fiktiv blogg.)
Follow My walk in Darkness

onsdag 24 mars 2010

Rakblad

Sitter med rakbladet i handen och pressar det mot min handled, jag rispar lite i huden så det kommer lite blod, jag håller tillbaka tårarna eftersom det inte gör någon skillnad att gråta. Smärtan är på något sätt kusligt befriande. Tänk om man vågade ta steget…

(OBS: Detta är en fiktiv blogg.)
Follow My walk in Darkness

Arg och ledsen

Jag är så arg och ledsen. Min pappa ringde nu under lunchen och berättade att jag inte kunde åka dit i helgen eftersom han var tvungen att jobba. Jag hatar hans jävla jobb som gör att jag måste vara hos mamma hela tiden. Jag hatar att vara hemma på helgerna för då är det alltid en massa äckliga människor som är och hälsar på mamma för att festa. Jag hatar dom och jag hatar min mamma som aldrig kan vara nykter.

Nu skiter jag i skolan, orkar inte vara här längre men jag kan inte gå hem än för då blir det ett jävla liv på morsan för att jag kommer hem tidigt. Nä jag får dra till pizzerian och se om någon kan köpa ut cigg åt mig. Over and Out!

Follow My walk in Darkness

Datalektion

Sitter i datasalen på skolan nu, vi får egentligen inte blogga på lektionstid men det skiter jag i, data är bara så jävla tråkigt. Fattar inte läraren att man kan allt om internet redan?

Jag snodde tre öl av morsan igår som jag drack på kvällen. Morsan somnade tidigt och mina syskon var ute hos kompisar så jag satt ensam på mitt rum som vanligt och lyssnade på musik och drack ölen. När ölen var slut så kände jag av det där härliga ruset som verkligen kan få mig att slappna av samtidigt som jag kände av ensamheten ännu mer. Jag låg i min säng och tittade upp i taket och funderade åter igen på meningen med livet. Jag fattar inte varför allt ska kännas som det gör, varför ska just mitt liv vara åt helvete. Jag hatar mitt liv.

Så fort lektionen slutar så ska jag gå och ta en cigg, snodde ett paket av morsan igår, hon märker ju ändå aldrig något. Jag skulle nog kunna ligga död på mitt rum en vecka utan att någon skulle sakna mig.

Follow My walk in Darkness

Förtydligande

Jag känner att jag måste skriva ett förtydligande om att detta är en fiktiv blogg, alltså jag som skriver heter inte Amanda och detta handlar inte om mitt liv. Händelser och tankar som skildras är dock inte påhittade, utan det finns många unga tjejer där ute som genomgår liknande upplevelser varje dag.

Med det sagt så vill jag passa på att berömma och tacka för de fina kommentarerna som kommit in, det om något visar att det finns andra där ute som förstår samt bryr sig och dessa människor ska ha en stor eloge för visat engagemang.

Syftet med bloggen är att konkretisera hur det kan vara att växa upp bland missbruk och hur detta kan leda till en spiral av händelser som man inte alltid har kontroll över som tonåring. Jag har även lagt till en del länkar på höger sida som talar om vart man kan vända sig om man skulle vilja prata med någon, dessa länkar kommer att bli fler med tiden.

Follow My walk in Darkness

tisdag 23 mars 2010

Självmord

Mamma ligger fortfarande och sover och jag ids inte åka till skolan, jag är så less på det stället. Lärare som står där och tror sig veta vad man som tonåring går igenom, de kan dra åt helvete…

Ibland tänker jag på att ta livet av mig, eller ganska ofta egentligen. Det skulle vara så skönt att slippa allt, men jag vågar inte riktigt, inte för att jag är rädd för att dö utan mest för att misslyckas. Jag önskar att jag fick någon dödlig sjukdom så jag slapp bekymra mig mer om livet för då skulle allt bli annorlunda, då kanske jag skulle kunna vara glad sista tiden för då kanske alla andra skulle tänka på mig ett tag.

Jag vill inte att någon ska tycka synd om mig, jag vill bara synas och höras istället för att alltid vara i skuggan av alla andra, enda gången jag märks är när jag gör något riktigt dumt, ibland inte ens då.

Nä fy fan, undra om jag ska sno ett par öl av morsan innan hon vaknar. Over and out!

Follow My walk in Darkness

måndag 22 mars 2010

This is me!

Jag heter Amanda och är 14 år gammal och nu hade jag tänkt börja blogga. Jag funderade först på hur mycket jag skulle skriva här men nu har jag bestämt mig för att lägga ut allt som faller mig in, alla mörka tankar, känslor och händelser utan någon hänsyn till alla andra. Detta är min blogg där jag skriver om mitt liv så fuck the rest!

Jag kan ju börja med att berätta att min morsa är alkis, jag gillar min mamma men jag hatar att hon dricker. Jag tycker synd om henne ibland och hatar henne ibland. Ibland önskar jag bara att hon kunde dö så man slapp oroa sig för henne. Min pappa är bra men han är nästan aldrig hemma så jag är inte där så ofta, han jobbar jämt. Jag har två bröder och två systrar två av mina syskon är så äckligt perfekta och duktiga att jag bara mår illa av att tänka på dem men de slipper ju bo hemma hos morsan, de är egentligen bara mina halvsyskon så de har bott hos sin ”perfekta” pappa.

Min morsa är ganska snäll egentligen men hon blir arg eller ledsen när hon dricker och ibland ska hon bara prata om hur synd det är om henne, hon berättar om allt som gått snett i hennes liv och om hur elaka alla är mot henne, hon äter medicin mot depression men det vekar ju inte hjälpa. Hon klagar alltid på pappa och att det är hans fel att hon mår dåligt, men det tror jag inte på. Pappa är snäll men det är ju synd att han aldrig är hemma. Ibland önskar jag att han kunde sluta sitt jobb och att jag kunde få bo hos honom istället, men vem skulle då ta hand om mamma?

Nä nu ska jag värma på en Billys Pizza. Over and out!

Follow My walk in Darkness

Börja följa bloggen redan nu!

Till er som kikar in redan nu

Jag håller på att jobba på layouten på bloggen och grundläggande delar i Amandas liv, så ha lite tålamod ett tag till för snart kommer Amandas liv att öppnas för allmänheten.